Ensamhet

Jag har mått ganska dåligt under hösten, dels såklart för att vi inte har haft någonstans att bo och vara, dels för all lera och allt släpande av vatten och annat, men också - har jag kommit fram till - för att jag inte haft tid att vara ensam.
Erik har varit arbetslös så att vi har umgåtts hela tiden, dessutom har telefonen ringt dagarna i ända känns det som och jag har haft massor med jobb. Det är så klart roligt också, jag gillar att vara med Erik och jag gillar mitt jobb och mina kunder, det är jättekul att det händer något i företaget! Men ibland blir det så mycket...

Jag är van att spendera mycket tid ensam med hästarna och har gjort så sedan jag var liten. Jag har aldrig haft särskilt mycket jämnåriga vänner jag umgåtts med och det är väl på ett vis synd, men på ett vis helt ok.
I vårt samhälle premieras att en är social, har många vänner och bekanta och ständigt är uppkopplad för samtal med resten av världen. Om en, som jag, trivs bra med att vara ensam och inte alltid orkar finnas tillgänglig och umgås med någon är det lätt att känna sig lite utanför. Skämmas lite. Det har jag liksom alltid gjort. Svarat kompisar i telefonen att jag har ont i magen och känner mig sjuk, istället för att jag bara behöver lite eget space och tid att tänka.
Men långsamt börjar jag ändra mig i det. Jag försöker vara ärlig, framförallt med mig själv, och säga som det är. De senaste dagarna när jag har haft lite hemmatid med bara djuren har jag njutit till max! Fast att det har varit en del plugg och bokföring att göra så har det varit underbart! Och sen blir det roligare igen när andra vill höras och ses. Jag måste bara hinna ladda om ibland. Kanske oftare och längre tid än andra.
Dessutom känner jag mig mer kreativ när jag är ensam och det är också då jag samlar inspiration. Ensam (tillsammans med) med hästarna ute eller med min lilla kaninunge i knät i min vagn, med stearinljus tända och vedspisen.







Evighetssyssla

Hej och hå. Fylla och släpa hönät. Fast att vi har ganska många sådana så tycker jag hela tiden att jag går och fyller och släpar dem hit och dit. Ganska mycket mer jobb än jag har haft de senaste vintrarna med bara fodring, trots att gullehästarna har fri tillgång på mat. Både förra året och året innan fodrade vi direkt ur storbalar och hade en traktor att köra in dem. Nu har vi ju inte det, så följden blir att handfodra.

Men egentligen är det bättre att ha det såhär, både för hästarna, ekonomin och marken så det är värt allt släpande. Jag kanske kan skaffa ännu fler nät och en större skottkärra om jag tröttnar. Men hästarna äter långsammare än de skulle göra annars och får då längre tuggtid utan att äta ihjäl sig och det blir mindre spill vilket gynnar både marken i hagen och min ekonomi. Dessutom blir inte marken lika sliten där jag fodrar eftersom det blir en mindre mängd foder på fler ställen och jag kan enkelt flytta näten och alltså matplatsen oftare än en gång i veckan. Dessutom kan jag flytta in näten i lä efter vilket håll det blåser från och hänga dem i solen om det är fint väder.



Plugghjälp :)


God morgon

Det känns så skönt att jag har börjat vakna i tid på morgonen igen. Det har varit riktigt tungt på den fronten ett tag, kanske för att jag bara haft så tråkiga saker som hängt över mig (typ bokföring...). Men nu är jag i alla fall uppe, och redo att plugga massage! Och om jag bara fått lite värme i vagnen så kanske jag kan sticka ut och rida redan när det ljusnar.
Malte ligger på golvet och hickar och följer min minsta vink för att inte missa nåt kul som kan vankas. Jag får lura honom med någon godsak för att kunna smita ut på dass, han vill nämligen absolut följa med!




Dag 171

Vädret är kallt, soligt och underbart och Firouzeh står och solar med runda magen. Jag kånkar foder och vatten och läser i boken "Att bli med föl". Plötsligt känns det så verkligt alltihop. Vi har en bebis! Den är inte ullig än så länge, men den är kanske 40cm stor och väger flera kilo. Och så har den förhoppningsvis fyra små hovar.
Jag mockar i lösdriften och tänker att kanske kommer den att födas här inne?
I boken står om allt som kan gå fel innan och under fölningen. Jag kallsvettas lite och funderar på att sluta läsa. Men det är ju ändå bättre om jag vet innan. Och förmodligen går det ju bra. De allra allra flesta fölningar går ju helt utan komplikationer. Dessutom har vi fixat så bra förutsättningar vi bara kan! Vi bor alla tillsammans, Firouzeh har en snäll hästkompis, de går ute och äter så mycket grovfoder de vill och de har en fin lösdrift att sova i. Och för mig är Firouzeh superhästen! Kan någon klara det här så kan väl hon?! Erik håller med mig.
I vanliga fall brukar jag inte tvivla, när jag inte läser om sånt som kan hända. Jag litar på moder jord. Här på den här kullen, under träden och himlen, kommer Firouzehs fölunge födas!


Ibland blir en lite avis på att en del kan ligga kvar i sängen så länge de vill....

Speciellt när en själv måste syssla med bokföring. Kanske en skulle satsa på att bli kanin i nästa liv?


Tjoho!

Hästarna har äntligen godkänt lösdriften :D Då vi kom upp dit ikväll så låg bägge ner och vilade. Mysigt till tusen. Tyvärr ingen bild då lampan i skjulet strular och inte lös = kolsvart. Så, tja, hästarna verkar alltså kanske trivas bättre utan lampa än med... Eller också så var det det lugna, stilla vädret som gjorde att de kände sig trygga. Kul i alla fall. :)

Äntligen kom solen igen


Malte gör gläjdeskutt för att han får komma ut redan vid soluppgången :)


I love greens


Riktigt sötsliskig frukost på grönkål, mango, lime, banan, honungsmelon och dadlar. Nom!

Då var det dags igen

För en ny omgång av ponnyakuten. Jag brukade följa det i början, men numera är det mest att jag tittar på ett avsnitt då och då. Jag tycker att ponnyakuten är en lysande idé av svt, men tyvärr genomför de den på ett inte alls lika lysande vis.

Konceptet att unga ryttare får hjälp med sina ponnyhästar under ett ridläger på sommaren är ett klockrent koncept! Verkligen! Här kan de som är på lägret få hjälp, och tv-tittarna kan få lära sig mer om hästar, deras beteende och hur en kan tänka i sin hantering och träning av dem. Barn och andra hästintresserade kan få lära sig om sunda förhållningssätt till hästar, om att de är egna varelser med andra preferenser än vi och lite om hur de fungerar. Men nej.

Svt framställer det som att barnen är små änglar som vet precis hur man ska göra, men tyvärr har de fått monsterponnys som beter sig galet. Experterna finns där för att tukta ponnyerna (vilket vi fått se alltför många gånger) föra att barnen sen ska kunna åka omkring på dem tryggt och säkert. Ignoransen som visas gör mig galen. Hur kan de använda så mycket våld och bestraffningar mot djur i tv? Hur kan de helt utelämna att det handlar om barn (och föräldrar) som inte förstår hur hästar fungerar och alltså behöver lära sig om det (och empati) och helt vanliga hästar? Ytterst få av de ekipagen jag sett har fått relevant och trevlig hjälp faktiskt.

Mitt tips till svt är att byta namn på programmet till ryttarakuten, dubbla programtiden och låt programmet spegla den verkliga sanningen; folk i hästsverige måste börja utbilda sig själva! Hästarna är hästar och det kommer de alltid att vara, om vi vill rida och träna dem får vi lära oss hur de fungerar och börja kommunicera på deras villkor.

En liten morgonreflektion

Telefonsamtal mellan två av gubbarna på skroten, den ena skulle hjälpa mig med ett jobb. 

- Hörru när kommer du, är du försenad?
- Ja, men jag är vid shellmacken, hurså, har Lisa kommit?
- Jo, hon står här och fryser och väntar på dig...
- Fryser? Nej det tror jag inte! Hon är nog mer rutinerad än så!

Jag tycker att det är en sån gullig kommentar, om än lite märklig, men den illustrerar ett ganska intressant fenomen.

Det verkar som att många tror att jag är ovanligt tålig som "klarar av" att bo såhär. Litet och utan elvärme och rinnande vatten. Utan dusch och tv. Jag kommer knappt på allt det där jag är utan, det är liksom inget jag saknar eller tänker på så ofta, det blir bara när någon frågar om det eller förvånas. Men i alla fall, jag får ofta höra att jag skulle vara speciell och ha ovanligt stark vilja och tålighet, vilket för mig känns lite märkligt. Jag skulle snarare beskriva mig själv som ganska bekväm och lite frusen av mig. Jag bor såhär känns för att det känns enklare, hur konstigt det än må låta. Jag känner mig enklare och jag känner mig fri. Det är inte alls någon uppoffring av mig och jag brukar inte sitta och frysa eller vara hungrig mer än jag tror att någon annan "vanlig svensson" gör.

Jag menar, jag fryser också om jag måste vänta på bussen länge, eller är ute utan tillräckligt med kläder. Precis som vem som helst. Och jag blir hungrig flera gånger om dagen, då måste jag äta annars blir jag dödstrött. Jag har inte tjockare hud eller högre smärttröskel än någon annan, jag har bara en dröm om frihet och enkelhet, och om hästar, men inte heltidsjobb.

Så det är liksom inte som att en behöver vara extra stark eller envis, det är faktiskt inte alls så jobbigt och konstigt att bo enklare som en del verkar tro. Prova! Du kommer att fixa det. :)

Eld i min underbart fina och bra vedspis

Vinter i Brunnaborg





Maltes första snö

Han verkade förvånad men glad. Busade omkring en massa, men jag hade tyvärr fel inställning på kameran så alla bilder blev helt vita... Och så vågar jag inte ha honom ute för länge, när det plötsligt är så kallt. Lite hönsmamma får en väl vara ibland. :)


Hästvärlden är inte en magisk värld separerad från övriga världen

Jag upplever ofta att folk tycker och tror att det är helt annorlunda att träna hästar i jämförelse med andra djur. Dessutom upplever jag ofta att dessa människor tycker att det är svårare att träna hästar. Liksom magiskt på något vis och att man för att lyckas måste kunna vissa magiska koder som vandrat vidare i generationer mellan olika mästare. Jag tycker att det är lite konstigt.
Missförstå mig rätt, självklart måste en kunna mycket om just hästars beteende för att träna dem, det räcker inte med kunskap om tex hundar, men jag anser att en helt klart har nytta och utbyte av träning av andra djurslag också! Och även av kommunikation med andra människor.

Det som medföljer de här idéerna om träning är idéer om att andra moraliska sanningar gäller för hästar. En slags idé om att en behöver respektera olika djurarters egna känslor, åsikter och värderingar olika mycket. Där tycker jag att en börjar röra sig mot tveksamma åsikter. Varför ska en hästs bestämmanderätt över sin egen kropp skilja sig ifrån tex en hunds eller en kanins?

Själv tycker jag att jag har mycket utbyte av att umgås även med andra djur. Det hjälper mig att vara nyskapande i min hästhantering, att använda mer fantasi och att utmana mina värderingar.

Jag ser det som att jag huvudsakligen behöver två delar för att bli en bra hästmänniska, den ena består av kunskap om hästen, dess beteende och hur den fungerar både psykiskt och fysiskt. Den andra delen består i att vara en kommunikativ och öppen individ. Öppen för nya intryck och öppen för samtal. Dessutom ingår förmågan att vara närvarande i stunden och att ha ett visst lugn. Denna andra del anser jag mig ha användning för i all kontakt med andra individer, oavsett om jag pratar med en häst, en kanin eller en människa så uppskattar den andre om jag lyssnar till och funderar på vad den vill.



Alltså...

Läser ibland att folk tror att deras hästar inte ska gå att rida på utan bett för att de är så starka och heta. Min erfarenhet är att sådana hästar ofta går mycket bättre utan bett! Att de inte reagerar så mycket på trycket från ett bett har liksom inte att göra med hur de kommer att reagera på tryck på nosryggen från ett bettlöst huvudlag, så argumentet håller inte för mig. Jag skulle nog istället säga att har du en "stark" häst så kanske bettlöst passar dig extra bra!

Flytande solsken

Jag har blivit lite fruktberoende såhär i allt grått trist väder. Behöver lite färgglad mat för att överleva och hålla humöret uppe liksom. Dessutom fick jag en ny blender i julklapp (trots att jag sagt att jag inte behövde något alls) som jag är himla glad för, så den körs flera gånger om dagen. Idag blev det en gul underbar smoothie på apelsin, mandarin och selleri till lunch, tillsammans med guacamole med massa vitlök i och honungsmelon. Nom!

Nytt år, nya tag

Efter en lugn förmiddag bestämde jag mig att köra igång med mina massagestudier igen, på högvarv. Och åh vad roligt det var! Jag känner mig så taggad på att lära mig nya saker. Att plugga häst är verkligen bland det roligaste som finns! Trots ont i fingrarna efter all renskrivning av anteckningar känner jag mig mycket gladare än innan.
Dessutom har jag anmält mig till steg två av utbildningen i februari. Skönt och kul att det äntligen blir av efter en lite för rörig höst då jag inte hunnit med det.

jag gillar att hålla till på golvet när jag pluggar, dels sitter/ligger jag skönare och dels kan jag bre ut mig med alla papper och pärmar mer. :)

Och så har jag ju en sån bra hjälp-kanin! ;)