Tankar

Det är årets sista dag och jag sitter ute i hagen och lyssnar på när hästarna äter. Underbar, rofylld känsla att höra på dem.
 2014 har varit ett ganska tungt och jobbigt år för vår del. Inte för att det egentligen hänt så mycket, eller egentligen kanske just därför. Jag har haft stora dippar i motivationen och stressat alldeles för mycket.
2015 ska jag försöka vara bättre på att planera och att säga nej. Men också på att tro på mig själv och våga ta tag i saker. Dessutom vill jag rida och träna mer med mina hästar, och delta i SM i beridet bågskytte igen i sommar. Vi behöver komma igång med skjutandet igen och åka ner och träffa alla vänner på tävlingarna!
Jag ska också försöka vara bättre på att hålla fokus på vad som är viktigt på riktigt i mitt liv och inte tappa bort mig själv i annat gång på gång.
Det ska bli kul att börja jobba med hästmassagen på allvar nu när jag blivit klar med utbildningen, och jag har faktiskt inte kunnat låta bli att anmäla mig till ännu en utbildning - till diplomerad klickerinstruktör! Det ska också bli roligt och spännande.
Så, pepp pepp. Nu kör vi!


Energiboost

Det är som att när solen inte är uppe är välden kall och grå, men så fort den går upp och lyser på oss blir allt vackert som i en saga. Det är magiskt att vara ute och se hur världen långsamt blir vackrare medan solen går upp. Först syns det bara högt uppe i trädtopparna, men så småningom lyser den till och med ner på oss. :)



Vintermorgon


Är det mycket snö hos er?

Nej, svarar jag i telefonen. Sen går jag ut och då börjar det singla ner massor av stora snöflingor över oss. Kanske jag får ta tillbaka det där jag sa ändå...




Myskväll

Eld i spisen, pepparmintste i tekoppen, stickning i knät och en väldigt spännande och bra film att titta på (The Constant Gardener btw, tips!), tillsammans med ett litet långörat ägg som ligger på mattan och klapprar med tänderna. :)



Vackerheten

Den där som inte går att fånga på bild. Jag är glad att av de väldigt få ställen vi har att rida på här är det i alla fall ett som är så himla vackert och går längs med Mälaren. Nu när vädret varit så vackert så har det varit fantastiskt att vara där. Dessutom är det bra för Fahiden med lite dramatisk terräng att klättra i, det behövs för att få stopp på honom just nu, så fort vi kommer utanför den knaggliga hagen blir han överlycklig och springer omkring som en tossig. Då är det svårt att sluta skratta. :)





Malte maskot

Malte har många fans. Eftersom han följer med mig på jobbet ibland, och ofta när jag gör annat kan han också hänga på, så träffar han ju ganska många. Han lämnar för det mesta ingen oberörd och jag får alltid frågor om honom när han inte är med.
Härom dagen hade jag med honom när jag skodde en häst som brukar tröttna rätt fort på att hålla upp benen och därmed gunga omkring och vara lite bökig och framförallt tung, men när han hade Malte att titta på så verkade han orka stå mycket längre! Malte är också ganska nöjd med att hälsa på i stall, där är det i allmänhet bättre att springa omkring än vad det är i hus – många har ju så hala golv för en kanin! Stallgolv ger perfekt bra fäste.
På Frövi där Malte är född är de såklart extra intresserade av honom och de skickade med torkade nypon och äppelgrenar senast jag var där. Mycket uppskattat! 



Äntligen snö och kallt

Ni får ursäkta att denna blogg mest har kommit att handla om väder. Det är lite så det känns just nu. Jag har tappat bort mig själv lite i allt jag har hållit på med under året och vet inte riktigt i vilken riktning jag ska fortsätta. Eller vad jag egentligen håller på med. Så när jag får en stunds paus är det liksom vädret jag märker, och betraktar. Och glädjer mig åt.
Vädret är det som tar mig ner på jorden igen. Som får mig att minnas vad som är på riktigt. Jag är så glad att jag bär mitt vatten. Att jag hugger min ved och att jag har mina underbara hästar att mata och se om.
Jag är glad att det blev kallt nu, det tvingar mig att skärpa till mig lite. Gå upp i tid, elda, se till att vattnet inte fryser, bära foder till hästarna, täta dörren lite extra, osv. Det känns också berättigat att sitta inne och plugga pektoralismuskulatur inlindad i filtar, den lediga tid som finns.



Dimma, lera och klafs

Jag har inte haft någon motivation att blogga alls på länge, sorry. Kanske faktiskt inte till så mycket annat heller om jag ska vara ärlig. Men så är det väl ibland. Jag hoppas att det ska ändra sig snart (nu?), för jag är i alla fall glad för november och glad för att det äntligen verkar frysa lite i marken. Hej då lera (hoppas!). Och kom det lite sådär lagom med snö skulle det ju inte skada.
Ullhästarna ullar omkring i hagen och jag försöker plugga så mycket som möjligt. Kaninen är hyperaktiv som vanligt och far in och ut, till de fyrbenta i trädgården och tillbaka in för att visa alla tricks han kan...
 Och efter att Erik igår dammsög vedspisen så att den slutat röka in så in i bonkans och är varmt och skönt istället. Första gången en dammsugare varit in i min vagn... ;)



Ibland blir en lite avundsjuk på att vissa kan sova hur länge de vill...

Lilla Baby klar för en tur till brevlådan, undrar om någon skickat morötter till oss idag?

Upp till betet

Har ju varit lite dålig på att blogga, men för ett par dagar sen var det slut på gräs hemma och dags att vandra upp till betet igen. Hästarna verkade nöjda över beslutet och promenaden upp var så härlig! Fahid hängde med bra och verkade inte bli trött alls. Visserligen gick vi långsammare än vanligt, men ändå. Han fick också gå i lina på bilvägen, för säkerhets skull, och det klarade han galant. Bättre än väntat faktiskt med tanke på hur lite jag haft honom i grimma. Ska nog ta tag i den träningen nu snart, är himla sugen på att komma ut lite med hästarna! Och de verkar de också vara. :)




Genom rök och eld

Bra att min lilla unge kommer bli van med det mesta. I perioder när jag får för mig att rensa upp lite i all röra på kullen vi bor på så eldar jag ju nästan dagligen. Fahid verkar inte ha något emot det alls, de andra hästarna är ju väldigt vana. Jag var orolig att han skulle gå för nära, men det har han inte gjort. De vuxna hästarna verkar nästan koppla sambandet med att insekterna blir färre närmare röken.

För övrigt tycker jag att det är en perfekt idé om hästträning. Att låta hästarna vara med i vardagen istället för att skydda dem ifrån dem. Om hästarna ska leva med oss är det tryggare för dem att lära sig hantera olika "farliga saker" i omgivningen själva och vänja sig vid dem. Ju mer en kan vänja dem vid desto bättre. :)



Ser ni likheten?

Ända sedan Fahid föddes har jag pratat om hur lik han är sin mamma när hon föddes! Jag minns hur lycklig jag var när Firouzeh kom ut, ett brunt stoföl - precis vad jag hade önskat! Att hon sedan blev skimmel spelar ingen roll. Hon är perfekt! Och nu när Fahid tittade fram så ser han precis likadan ut, nästan. Rotade fram några gammla bilder, och visst är de lika?

Firouzeh -05

Firouzeh -05

Fahid -14

Fahid -14

Fahid -14

Månen


I see the moon
and the moon sees me
and the moon sees the somebody I want to see


Jag tänker på ensamheten igen. Hur viktig jag egentligen tror den är för mig. Hur stor del av mitt liv jag varit ensam. Förstås med mina fyrbenta, men annars ensam. Jag vet inte varför jag ibland har svårt för den nu för tiden.

Namn

Fick en kommentar tidigare om Firouzehs namn, så jag tänkte att jag kunde skriva lite om det.

Firouzeh är persiska och betyder smaragd. Jag döpte henne till det för att jag tyckte att det var fint, och inte för att det knyter ann till hennes stam, som en annars gärna gör med arabhästarna. Speciellt roligt är det egentligen om en utifrån namnet kan lista ut vem föräldrarna (speciellt mamman) till hästen skulle kunna vara.
Firouzeh uttalas ungefär "Firose", och annars kallar jag henne gärna Efla eller Peffel.

Fahid är också persiska och betyder Panter. Dels tycker jag att det är ett fint namn och dels passar det ihop med Firouzeh. Dessutom knyter det litegrann ann till Firouzehs morfar som heter Leo The Lion, och har en bror som heter Rosa Pantern. Så lite anknytning till släkten finns faktiskt.
Hoppas bara att namnet går igenom nu på ARAB. En får inte registrera något namn som redan finns i stamboken, och jag har sökt på det så att om ingen norpat det de senaste dagarna så borde det vara grönt. Håll tummarna!


Malte har fått en kaninlucka

Har ju glömt att visa er Maltes lilla present som han fick efter att såren från kastrationen hade läkt. Nämligen, en kaninlucka! Genialiskt, nu kan han hoppa in och ut som han vill. Jag vågar inte låta honom hoppa ut i trädgården på natten eftersom det finns så mycket rovdjur här, men nu kan han i alla fall hoppa ut på balkongen och ta lite frisk luft och kolla läget även om det är mörkt och jag ligger och sover. Och så slipper jag ha dörren öppen hela dagarna om det är kallt eller regnigt.
Malte älskar den! Och älskade den från första stund. Han sitter gärna längst in i vagnen och drar sen på världens spurt och slänger sig ut genom luckan i full fart. Hur gullig som helst!



Tiden går

Helst vill jag ju vara ute såhär på sommaren, så det har inte blivit så mycket datortid på senaste. Har fått någon slags panik över att tiden går så fort, det blir så tydligt när en har ett litet föl som växer, så jag försöker vara hos hästarna så mycket jag kan. Har haft kvar dem hemma ett tag och försökt beta hela trädgården, men nu måste de nog upp till betet ändå.
Fölisen ska heta Fahid (hoppas jag, om namnet går igenom hos ARAB), och växer så att det knakar. Vi har övat på att ha på oss grimma och lyfta på fötterna. Men mest av allt bara myst och kliat varandra.









Malte har sommarkänslor

Så himla underbart med sommar tycker både jag och alla djur. Malte är en riktig liten skogskanin som hoppar omkring i trädgården och hagen hela dagarna och smakar lite på alla växter och kollar in så att allt är som det ska. Och däremellan ligger han och softar under nån bil/hus/vagnen. Precis som det ska vara!






En liten hingstunge

Han föddes mellan 23 och 24 inatt och stod upp vid 1-tiden. Stapplig och ostadig men ganska kaxig och försökte genast med bus. Firouzeh är så himla snäll och fin med honom, och Donna är en mycket intresserad och engagerad "storasyster".
Det är alltid så fantastiskt att vara med vid en fölning och en upphör aldrig att förvånas över hur liten en mule kan vara, eller hur långa ben en kan ha!
<3