Hon blev ju till slut brunstig av sig själv, och så klart är det på den brunsten hon tog sig. Jag är så glad! Och det verkar hon också vara. Det var så jag misstänkte det från början. Hon liksom lallade omkring utanför och verkade ovanligt positiv i allmänhet. Väldigt roligt.
Sedan tog jag ut veterinären för att ultraljuda. Jag var hemskt nervös för det eftersom jag ofta upplever veterinärer som lite hårdhänta och till och med småskrajja inför hästarnas reaktion. Redan på telefon fick jag frågan om hur hon reagerat på tidigare undersökningar, och när jag svarade att hon var ovan och lite rädd och osäker frågade de direkt hur hon reagerade på brems!
Men, det visade sig vara Upplands gulligaste veterinär som kom ut och hon gjorde det sååå bra! Firouzeh var lugn och trygg med henne hela tiden och det var inga problem alls trots att vi varken hade tvångspilta eller bundit upp henne.
Det var på dag 27/29 och föllisen var då 3cm stor och hade ett bankande litet hjärta som man såg på skärmen. Helt fantastiskt! Firouzeh visste nog redan allt det där, men jag blev alldeles knäsvag. Även om jag hade mina misstankar så är det helt fantastiskt att se den där lilla ungen. Naturen är fantastisk!
I den här magen växer en liten fölunge! |