Stackars Malte

Vi tyckte lite synd om Malte med hans ben, så vi bestämde oss för att sova nere på golvet med honom. Det blev mycket uppskattat! I alla fall av Malte, Erik hävdar att han inte kunde sova så bra för att det var för hårt... Jag tycker att det var toppen i alla fall med en nöjd liten ninis som slickar en i pannan och sover på huvudkudden. :)

Oj oj

Hösten blåser på oss så att vi nästan måste hålla i oss för att inte blåsa bort och grenar, grannens tak och hela träd blåser av. Som tur var är alla vi kvar på Brunnaborg, hästarna hittade en plats med lite lä åtminstone och jag körde upp flera skottkärror hö dit.
Men stackars äventyrslystna kaninen Malte har troligtvis fått något över sitt ena framben och och kom hoppandes efter mig på tre ben plötsligt när jag rullade de där skottkärrorna.
Det blev att åka till veterinären och efter röntgen konstaterades att han hade fått två sprickor i benet. Stackars lilla tappra Malte verkade inte nedstämd för det utan skuttar på i rallyfart både upp och ner från stolar och annat fast på tre ben. Ett bandage fick han i alla fall, men sköterskorna verkade inte så vana att plåstra om kaniner så det trillade av innan vi ens hann hem. Jag gjorde ett nytt och spjälade benet med gamla glasspinnar. Så nu ser han ut som Kapten Krok med sitt hängande framben.

Resekorgen :)

Spjälat ben

Jag kan inte låta bli att reflektera lite över hur folk ser på kaniner ändå. Folket på veterinärkliniken var jättesnälla, trevliga och hjälpsamma, men deras reaktion på hur Malte hade skadat sig och hur vi har honom var om än inget illa menad, men ganska klassisk. Dels blir folk hemskt förvånade att man har en liten kaninunge lös i trädgården, speciellt om man bara haft den i fem veckor. Och dels får man direkt frågan om var han sover, när man berättar att han inte ens har någon bur! Eftersom vi inte hade någon resebur eller koppel eller så heller när vi åkte in. Han är ju världens tamaste och snällaste och vem vill sitta i bur liksom? Och, jag menar, vem vill sova i bur när man kan välja soffan eller köksmattan istället? Eller under diskbänken! Självklart har han en korg att kissa i och vara i om han vill, men sover gör han gärna i någon klädhög eller i någons famn.

Jag får lite ont i hjärtat

Hörde just på radion om hur rättegången mot några av Kallak-aktivisterna ska börja. Aktivisterna har protesterat mot den nya gruvan och anklagas för bland annat "förgripelse mot tjänsteman". Det känns så skevt att det är lite jobbigt att tänka på. Hur stora proportioner kan en "förgripelse mot tjänsteman" få ta i förhållande till förgripelsen på moder jord i och med ännu en gruva? Vilken domstol ska gruvbolagen ställas inför? Och när?

Det är alltid lite jobbigt att lyssna på radio tycker jag. Det är så mycket skevt som händer, och våra makthavare fattar så ofta helt tokiga beslut. Det känns så övermäktigt att rå på systemet och när jag tänker på det är jag faktiskt lite rädd för Domedagen. Finnbulvintern. Kommer det att räcka att leva på rotfrukter odlade under snön? Kan något (utom groddar, vilka snart tar slut) växa i evig vinter och utan solljus? Hjälp.

Elda! Och snart är skjulet klart...

Äntligen

Sol och fruset i marken! Åtminstone på ytan. Men tillräckligt för att jag och Firouzeh ska kunna utforska lite skogsvägar äntligen. Jag har inte vågat rida i den lilla skog som finns när det varit varmt och lerigt då det verkar lite klurigt med markägare och hästfolk här omkring och jag vill inte starta några bråk. Jag förstår att en inte vill ha sin skog sönderriden och respekterar det gärna. Men det verkar på grannarna som att det varit lite bråk kring sånt.

I alla fall så hittade vi en helt fantastisk väg idag! Längs med vattnet. Vilket vi fått höra av andra att det inte finns. Lite konstigt tycker jag. Men det var så fint att trampa omkring på mjuk mossa mellan träd och se Mälaren glänsa i solen. Lycka! Efter ett tag kom kanske förklaringen till varför grannarna tyckte det var omöjligt att ta sig fram, ganska branta bergknallar och klippor att klättra upp för. Tur att man har en terränggående häst. Hon är verkligen helt otrolig. Det var nästan så att jag trodde vi skulle gå omkull i en backe, men hon hävde sig upp, min lilla stridshäst. <3

Suck

Jag är så trött på att bo i en sån ovänlig värld. Ofta är jag bra på att stänga in mig i min lilla bubbla och inte tänka för mycket på det, men då och då tränger sig verkligheten närmare och den senaste veckan har den verkligen flåsat mig i ryggen.

När jag var med min träningshäst och dennes ägare på löshoppningsträning tex, så möttes vi av värsta sortens människor. Sådana som bara intresserar sig för lydnad och inte alls kommunikation. Som spänner ögonen i en och berättar att det är minsann såhär det går till i verkligheten, man ska inte tro något annat!
Det kändes hemskt och jag försökte föreslå lite mjukare och tydligare sätt att hjälpa hästen att förstå vad som väntades men då blev de sura. Efter att ha jagat och även piskat vår livrädda och förvirrade häst upprepade gånger talade hon om för oss att vi måste lära oss att det är viktigt att hästar går fram för framåtdrivande hjälper. Alltid minsann! Oberoende av omständigheterna.
Det gör ont i hjärtat att tänka på.

Och nu när jag googlade på hur man tränar småkaniner att bli rumsrena får jag nästan bara upp våldsamma straffande förslag och tips; "han måste förstå att nej betyder nej!", "ta honom hårt i nackskinnet och lyft honom till lådan", osv. Jag kände mig helt villrådig och drog en lättnadens suck när jag till slut hittade någon som skrev att små kaniner kan ha svårt att hålla sig och att det är bra att ha flera lådor så att den hinner fram. Fint och alldeles logiskt. Sorgligt att förre än en på tio tänker så bara...

Hur kan det ha blivit så fel från början? Varför strävar så många efter makt och är beredda att vara otrevliga och våldsamma på kuppen? Jag förstår inte!

Underbara november

Bara för att vi älskar mörker, lera och att släpa vattendunkar och mögligt foder så körde spolbilen av vägen igår. Och vägrar komma tillbaka. I alla fall om vår väg ska vara så usel (a la hippiestyle). Och i alla fall innan tjälen kommer.

Som tur var är jag ändå på ganska bra humör. Kanske för att jag just klämt i mig en massa sallad? :)

Kväll

Bygglampa är bäst! Idag var det så himla skönt att vara ute och jobba i mörkret, först mockade jag ett par kärror från hagen och sedan körde jag igång kompostkvarnen. Med tanke på hur mycket sly vi har och att vi loppisfyndat en kompostkvarn så tänkte jag göra en botten till lösdriften av nermald sly. Lite som att göra eget spån. (Såklart blir det halm ovanpå till pållarna.)

Nu försöker jag sticka sockar, men det är inte alla som håller med om att det är vad jag borde göra...

Skjulet

Eller ja, hästarnas lösdrift. Vi har kommit ganska långt med bygget, även om vi kanske ligger efter egentligen - det är ju ändå mitten av november, men jag är så himla nöjd! Jag tycker att det blir så fint och rejält. Och dessutom har vi byggt det för mindre än 2000kr, vilket alla sagt hela tiden att det är omöjligt. Men skam den som ger sig, man kan bygga jättebra grejer med nästan bara återvunnet material. Det enda vi köpt är lite virke till takstolarna, eftersom vi har bråttom och inte ville tumma på hållbarheten, "skor" till takstolarna och lite skruv. Resten är hittat och återvunnet. Lite här från gården och lite från skroten.

Det känns bra att hästarna har ett rejälare bygge än mitt hus nu. Bara delar av väggarna kvar. :)
(Men visst, det syns ju att det är byggt av hippies, det är större längst in än längst ut och väggarna ser lite lappade ut redan från början och i olika färger...)

Underbara häst

Jag och Firouzeh har alltid så mycket kul ihop. Det känns så skönt att vi är tillsammans. Även om det är bara vi nu på vår kulle och inga andra att rida med så är det i alla fall vi. Och det räcker. Jag känner mig alltid så trygg med min pålla och hon är absolut tillräckligt sällskap.
Idag var vi ute och skrittade i 2,5 timme och det var så himla härligt! Vi har inte hunnit med så mycket sånt på senaste tyvärr då det varit så mycket med byggande och fodrande och vattenhämtande och annat, men nu ska det bli ändring! Det märks verkligen att hon uppskattar att komma ut, nu när hagen är så lerig är det finfint att få fast mark under hovarna.

Det verkar inte finnas så jättemycket ridvägar häromkring tyvärr, men vi får väl traggla på bland biltrafiken. Vår kulle ligger ju vid vägs ände men när man vänder tillbaka på vägen trängs fina villor med åkrar. Fast det finns ganska fina grusvägar också, det såg vi lite av idag. Och de flesta bilister är snälla, trots att vi ser lite vilda ut.

Erik kom och mötte oss på hemvägen

Nöjdhästen

Hämta posten

Vem var det till?

Att ha kanin

Det är väldigt mysigt att ha en Malte som hoppar omkring i vagnen och undersöker allt. Sitter i vägen när man ska tända brasan och hoppar upp i knät om man dricker te.
Jag får dåligt samvete om jag är borta flera timmar men blir ordentligt välkomnad när jag kommer hem. Och så fort man är i kylskåpet och gräver så blir han hungrig och intresserad.

Han är duktig på att vara rumsren för att vara så liten tycker jag, men det kräver en lite av mig/oss som har honom. Det gäller nämligen att städa noga både i korgen och utanför för att han ska vilja plutta där i. Ganska bra egentligen för mig som annars kan vara lite stökig... Känner mig väldigt vuxen när jag hela tiden plockar undan och sopar upp spån från golvet, men det är ganska trevligt när det är fint.

Något jag förundras över är hur framåt och orädd han är lilla Malte. Jag har inte direkt någon erfarenhet av kaniner men har ju hört att de ska vara lite blyga och rädda av sig. Med Malte är det tvärtom, jag kan tycka att han är lite väl vild och bufflig, som när han absolut ska stå i vägen när man hugger ved eller sopar och alltid försöker krypa ut genom dörren när man stänger. Eller när han bits för att han inte tycker han får nog med uppmärksamhet. Dessutom blev han inte det minsta rädd när det var folk här och borrade för vår nya brunn trots att det lät jättehögt. Han kan också vara ute själv och leka i trädgården och hoppar då omkring överallt med en himla fart.

En vääldigt suddig bild från vår första kväll med Malte :)

Brunnsborrning

Idag var de och borrade för vår nya brunn. Lerigt blev det och massor av oljud förde det.
Och trots 70meter djupt hål så kommer inget vatten. Lite synd. Så de ska komma och spränga ytterligare djupare med vatten. Förstår inte riktigt hur det ska gå till, men tydligen är det säkert att vi kommer få vatten då.
Jag håller tummarna. Även om det faktiskt inte varit något större problem att klara sig utan vatten så skulle det vara skönt att slippa köra dunkar till hästarna hela vintern. Dessutom är det skönt att inte vara tvungen att åka någonstans flera dagar i veckan om man skulle vara ledig från lönekneg.

Vi var lite oroliga att vår tokiga lilla nya kaninvän skulle bli skraj för allt oljud, men inte då! Han skuttade omkring precis som vanligt och var väldigt besviken på att vi inte tyckte att han skulle vara ute... Tur det. :) Och hästarna tog förstås det hela med ro, även om de verkade undra vad det skulle vara bra för.

Fint

Sol <3

Gulliga Malterumpestumpen :)

Utsikten från dasset

Sol! <3

Fina bygget :)

Malte har flyttat in!

9 veckor gammal, framåt och social, från att vara stallkanin till att bli vagnskanin. Spännande och roligt. Han har bott hos oss en vecka nu och klättrar på allt i vagnen och följer gärna med ut i hagen och klipper sly. Väldigt kul! Jag har aldrig tidigare bott med någon kanin men det är fantastiskt hur social och trevlig han är. Jag var lite orolig för hästarna i början, typ att någon av dem skulle trampa på honom, men de verkar så himla försiktiga och snälla så det verkar ok.

Hoppetihopp!

Du, säger Erik till mig, nu blir det inga fler djur här. Inget mer "åh, men det var en kund som hade en sån här och den var så fin...". Hoppsan...

November

Det känns som om det enda jag gör är att jobba och slita. Klafsa i lera, hålla igång elden, släpa tunga stockar och plankor, hugga ved, bära vatten, åka bil till lönejobb, lönejobba, bära ännu mer vatten, köra foder i lera och med punka på skottkärran och så försöka hitta på nåt ok att äta. Som man orkar laga. Och gå ut med komposten. Igen.

Suck och stön. Jag som vill hinna rida! Umgås med min häst. Bygga klart min veranda. Laga god mat. Öva yoga. Spela musik. Hantverka. Just nu känns det som om allt är en kamp för att klara vardagen. För att hinna med allt vi måste göra. Innan vintern kommer. Innan vi går ner oss i leran.

Men ändå. Det är så skönt att vi är här allihop. Och vi får vara här. Vi ska vara här. Och vi får göra som vi vill! Det kan bli så fint här och snart är vi i lite bättre ordning. När man tänker på det är det lätt att bli glad och bara vi får färdigt lösdriften så är det egentligen ingen panik med resten.
Jag håller nog på att svämma över också av kärlek till mina djur och till naturen som är så fin. Moder jord. Och Erik förstås. Det är så bra att vi är en liten flock av varelser som bor här nu.

Vårt lite primitiva och väldigt tunga sätt att flytta stockar på...

Hästmat! Himla fint att vi har fått hem det i alla fall. Åtminstone till halva vintern. Hoppas vi snart har tid att hämta resten.

Bästis!

Tjoho! Början till en stomme till lösdriften är uppe! :)

Ny ponny

Vi fick åka och byta ponny. Det fungerade inte med Firouzeh och Lilly. Lite tråkigt eftersom Lilly var väldigt söt, men tyvärr jagade hon runt Firouzeh i hagen hela dagarna och sparkade henne så fort hon inte flyttade sig. När Firouzeh till slut tröttnade på att bli runtjagad utbröt världens bråk. Kan knappt minnas någon annan gång jag sett hästar bråka så. Oftast brukar någon av dem ge sig ganska fort, men nu kom de verkligen ingenstans i sin konflikt. Det var sent på kvällen och jag och Erik rusade ut med pannlampa och tandborstarna i högsta hugg för att dela på dem.
Tidigt på morgonen åkte vi iväg med Lilly till Bodarna och hämtade gotlandsrusset Bella istället. Stor lättnad att se att hon och Firouzeh kom överens på ett helt annat sätt direkt.
Tur att en har vänner med många ponnyer så att man kan byta när man behöver.. :)

Lilly jagar bort Firouzeh

Erik gosar med Bella