Att det handlade om akademisk ridkonst kändes däremot inte så relevant då det var ungefär som vi brukar rida. Bara lite mer fokus på innertygeln och inner sittben vilket jag inte är helt säker på att jag trivs med tyvärr. Tränaren var också lite lam och jag kände mig en aning nedvärderad av henne för att vi inte var duktigare.
Men dressyr är helt klart bra för oss så jag hoppas vi kan hitta någon annan tränare som är lite mer "på" som vi kan ha råd att rida lite för. Det brukar ju alltid vara bra med någon som bevakar en lite.
Tyvärr blir det inga bilder från träningen då min kära bror som följde med och hade hotat om att fota trodde att har glömt sin kamera i Dalarna, så det blir en gammal från Skåne istället. :)
