Vagnmys

Jag hängde in min hängmatte-gungstol (eller vad den nu kan tänkas heta?) framför spisen. Perfekt att sitta i medan man väntar på att det blir varmt, det är ju där det blir varmt först. :) Antingen kan man sitta med fötterna på spisen och värma sig eller med ryggen mot spisen och kolla på film på datorn om man ställer den på köksbänken. Perfekt!
Däremot blir det trångt att gå förbi om man är två, men än så länge bor ju bara jag i vagnen och om någon mindre fyrbenting skulle flytta in så lär den komma förbi ändå. Eller ligga och mysa i mitt knä.
Att sitta och fixa med papper till företaget funkar också bra där. Varmt och skönt och dessutom blir man inte trött på att sitta på samma sätt som i en vanlig stol.
Perfekt att den går att plocka upp och ner, som ett vardagsrum man enkelt trollar bort när det inte används. Gungan är verkligen toppen!



Dagens hästträning

Idag verkade jag lilla Falanghina. Nemas problemas för hon var jätteduktig på att stå och lyfta benen. Glömde tyvärr av att ta bilder, får verkligen skärpa mig med det! Det är i alla fall skönt nu för både ben och hovar att det frusit till lite och inte är så vansinnigt lerigt.
Sedan tränade vi lite ikea-kasse. Hon är ju lite osäker för sadel och täcken på ryggen, hon måste ha blivit skrämd på något vis för det är inte riktigt borta än, så därför tänkte jag att det kunde vara bra. Trots prasslandet var det dock inga som helst problem att ha kassen varken på rumpan eller huvudet. Toppen!



Firouzeh och jag red i halsrem på ängen. Jag hade tagit med tränset över axeln ifall jag skulle behöva tydligare signaler till huvudet, men nej! Det kändes jättebra! Trots att vi inte red ut först som jag gjort de senaste gångerna vi tränat så kändes hon avslappnad och fin. Hon blir väldigt nöjd med den större frihet hon får utan huvudlag och frustade gång på gång under passet. Jag märker också att hon blir piggare och mer uppmärksam när vi kommer till ängen, hon vet att hon ska få jobba och göra roliga klurigheter! Till skillnad från förut när hon mest tyckte det var jobbigt och inte alls blev glad över dressyrträningar.

Gäsp matte!

Sedan verkade jag hennes bakhovar. Framhovarna har jag lite experimentplaner på. Vi får se hur det går med det. Nu blir det att göra fakturamallar till företaget... Puh.

Höst


En av de bästa sakerna med hösten är dimman och en av de värsta är leran. I helgen hade vi bägge delarna. :)

Jag och lillhästen och skog :)

Fin bild, tycker jag :)

Tokiga finhästen!


Storhästen

Det märks plötsligt tydligt att Firouzeh är den trygga storhästen. Jag litar ju verkligen på henne att hon klarar ut alla situationer och behöver inte alls vara lika uppmärksam på lastbilar eller svår terräng. Det märks att hon växer lite av att ha med lillhästen på släp, vi ska lära henne allt vi kan ju! Och när vi sedan inte har med henne känns det som om vi är så lätta! Inga problem att trava över kalhygget eller hoppa stora bäcken i skogen, inget snöre att hålla koll på och ingen att vänta på. Vi kan ju stigarna och stockarna så det är bara att tuffa på!
Efter skogsturen testade jag galoppen på ängen och oj vad hon kändes fin! Mycket finare än på länge. Det är tydligt att det hjälper med ordentlig uppvärmning. Nu ska vi minsann träna!
Det är konstigt att bilderna aldrig känns lika magiska som den verkliga stunden...


Fröken Falanghina innan morgonens ridtur :)


Tyvärr glömde jag fota när jag red. Tänkte på annat. Det var första gången jag red henne själv i skogen, men det gick bra. Ungefär som att tömköra, eftersom det förväntas av henne att gå först och att hon plötsligt är ensam på marken. Lite vingligt och ovant förstås när man är utan flocken och någon gång gnäggade hon efter de andra. Men jag är nöjd, hon är väldigt sansad och trygg i sig själv ändå. Att klättra omkring i vår lilla skog är nog en perfekt början på att vara ute ensam och knalla. Sedan kanske vi kan avancera till att gå över vägen till travbanan eller rida snirklar på ängen.
Mitt favoritsätt att lära unghästarna att svänga och följa ryttaren är att rida omkring bland träd, stenar och rötter. Då har de annat att koncentrera sig på istället för att fundera över vad som betyder vad och varför de ska svänga. Bäst är förstås om man har sällskap och alla går åt samma håll men lite egna vägar, men har man inget får det fungera ändå.
Duktiga hästen!

Besök i Kungliga Hufvudstaden

Ja, idag var jag som sagt i den kungliga hufvudstaden på visit för att leverera ett viktigt dokument åt min far. På 08:09-tåget såg jag nog ut som den minst viktiga personen ombord när jag satt med uppdragna knän och stickade på ett par sockar, men inombords kände jag mig väldigt viktig bland alla iPhone-knappande kostymnissar.

Väl framme var mina främsta iaktagelser att ingen annan hade leriga kängor och att de flesta verkade ha hemskt bråttom! Jag höll på att krocka med två olika personer och jag blev nästan överkörd av en cykel!
Det kändes som länge sedan jag vandrade omkring på så pass civiliserad mark och det var faktiskt ganska upprymmande. Själv kände jag mig ju inte stressad, däremot var det ganska skönt i det fina vädret.
När dokumentet var lämnat beslöt jag mig för att vandra förbi hovslagargatan, vilken jag sett på kartan. Till min besvikelse var det dock inget särskilt med den, utom ett rött ganska fint hus, men varken hästar, tänger eller städ fanns att beskåda.


Ett stenkast därifrån såg jag däremot två ståtliga springare, om än lite stela.




Men hovvården på dessa var nog tyvärr eftersatt. Det här är i alla fall vad jag kallar en lång hov, och det ser inte ut som den är kratsad på ett tag...




Aja, hufvudstaden i all ära, men jag traskade tillbaka till tåget och åkte hem till leran igen. Och hästarna. Och punkan på mitt bildäck. Och min rökiga vagn. Och livet på landet. Det är ju där jag trivs bäst!