Drömmar i glömska

Så många fina gamla torp och gårdar som bara förfaller i sin ensamhet här och var i vårt avlånga land! Vilket slöseri det är. Sås och jag kikade runt kring en gammal gård i trakten idag, och det var så fint! Man riktigt såg hur någon hade brytt sig om det och gjort i ordning tomten och de små uthusen så fint! Men nu var allt övervuxet och förfallet. Taken hade rasat in och hela byggena var mögliga och fuktskadade. Det är så sorgligt! En tomt precis som denna vildvuxna skogsglänta är ju precis vad jag skulle vilja ha! Men just nu finns varken tiden eller pengarna till det...

Dagens ridpass

Idag red vi med gps för första gången på ett tag. Jätteroligt och peppande faktiskt.
Vi tragglade lite galopp på en stubbåker i närheten vilket Firouzeh tyckte var jobbigt. Av någon anledning har vi lite problem med höger galoppen just nu, men det fungerade bättre efter en stund. Sedan skrittade vi ett par km och  då var det är väldigt motiverande med gps:en, jag ville hela tiden hålla samma fart så Firouzeh fick skritta på ordentligt hela vägen. Det är som att man vågar rida på bättre när man hela tiden kan se hastigheten. Vi bägge var väldigt nöjda och Firouzeh frustade i massor under tiden.

Ovanför husvagnen lyser karlavagnen.

Helgen har varit väldigt trevlig. Det har varit riktigt härligt klart höstväder om dagarna. Firouzeh och jag har tränat i ridhus för första gången, kul men lite trixigt att koncentrera sig så noga. Färden dit och hem gick bra i Bis hästbil, men bjöd på en del spänning när bommen plötsligt lossnade på ena sidan. Tur att man har världens snällaste häst, is i magen och fantasi att laga ihop grejor med lädertyglar och vad man nu har med sig.
Dessutom har min fina Anton varit här och myst järnet!
För ovanlighetens skull känner jag mig ganska utvilad och nöjd för tillfället. Det är härligt med höst och jag hoppas att vi kommer igång med träningen ordentligt nu, jag och min lilla häst.

Mina finaste, Firouzeh och Anton, mitt emellan Enköping och Uppsala :)

Vackraste underbaring till figur!

Vad glad man blir när detta är vad man möts av när man kommer hem. <3

Mat, miljö, hälsa, utseendehets....

...eller: vart är vi egentligen på väg? Vilket problem ska vi ta tag i först när alla är ihoplänkande med varandra i en enda lång kedja.

Något som jag blir väldigt upprörd över är den idiotiska "LCHF"-dieten. Den går ut på att sluta äta kolhydrater som rotfrukter eller potatis och istället äta feta kött och mejeriprodukter, allt för att bli smal och i samhällets ögon mer attraktiv och "lyckad".
Helt ärligt kan jag säga att dieten är bland det dummaste jag hört. Ingenting hos den tilltalar mig. Varför uppmuntra befolkningen att äta mera kött när det redan överkonsumeras av de flesta? Ur miljösynpunkt är det helt idiotiskt!
Tydligen fungerar dieten så att anhängarna går ner i vikt i alla fall, men jag vet inte om det ens är ett plus. Jag är så trött på hetsen om att vara smal och snygg och passa in i medias mall. Blir man egentligen lyckligare av det? Det tror inte jag! Tvärt om så verkar väldigt många må dåligt. Och hur bra kan kroppen egentligen må av LCHF-kost? Vad jag förstår så är människan blandkostare från början, men gjord för att äta mera vegetabilier än kött och animaliska ämnen. Om vi ska kunna bo kvar på vår jord måste vi dessutom dra ner på köttkonsumtionen, det kommer aldrig att finnas tillräckligt för alla!

Att det verkar vara köttindustrin som ligger bakom LCHF är jag inte ett dugg förvånad över, men ändå lite besviken..igen.

Yxta-besök

Hemma i husvagnen igen efter ett smått rörigt besök på Yxtaholm. Många saker var i görningen, som vanligt. Bla så är Ella nu på väg ner till Bratislava för att rida en tre-dagars-tävling. Liite avis blir man, det måste vara tokhäftigt att galoppera omkring nere i Europa bland floder och städer. Håll alla tummar för henne och Vanten!

För övrigt fick jag träffa "mina" unghästar igen som jag tränade när jag var nere i juli. Höjdpunkten var träningsstunderna med den lilla treåriga hingsten Impromptu - han har kommit till ro i stallet bättre och det märktes tydligt att han tagit till sig träningen i somras trots att han mest fått gå och skrota på senaste. Goa lilla (rid-)häst! ;)

Fint och tänkvärt.

Spikmatta för hästar?

Läste en tråd på buke om spikmattor för hästar och det är inte heller första gången jag hör talas om dem. Även om jag är lite skeptisk måste jag erkänna att jag tycker det är intressant. Jag mår ju faktiskt väldigt bra av att ligga på min spikmatta så varför skulle det inte fungera på häst? Avslappning och ökad blodcirkulation tycks vara vad man eftersträvar med mattan och det är ju inte fel, givetvis kan inte mattan ersätta massage.
Någon trodde att det fungerade lika bra att rykta hästen, och jag tror faktiskt också det, men hade inte mattorna varit så dyra så hade jag nog haft svårt att inte prova ändå...
Kontentan av det hela blir väl att jag själv får ligga på min spikmatta lite oftare - jag har ju inte någon som ryktar mig...

Varför ska allt vara så svårt?

Jag känner mig så förvirrad just nu. Det är inget roligt att växa. Tider förändras och det känns som om det mesta som varit mitt liv och som jag har brytt mig om försvunnit eller förändrats. Inte ens mina känslor är desamma längre. Jag längtar efter fel saker och fel människor. Det känns lite påfrestande att vandra runt här och älta alla minnen och vanföreställningar. Bli besviken gång på gång. Mitt luftslott har fallit.
Å ena sidan vill jag spola tillbaka all tid. Göra om och göra rätt. Och å andra sidan vill jag bara ta Firouzeh med mig långt långt härifrån dit ingen kan få tag på oss. Leta efter mig själv där ingen vet våra namn eller känner till oss alls.
I verkligheten vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Kanske lite chai-te och försöka trassla ihop våran körsele. Om vi har råd med ridhuskort har jag nämligen räknat ut att den nog går att använda som voltige-gjord...

Du får min värld att snurra <3

Kvällsmys

Idag var vi ute i mörkret under stjärnorna, jag och Firouzeh. Mörkret liksom omslöt oss och de kändes som om vi var de enda som fanns. Det mesta mörker är sådant tryggt mörker bredvid henne.
Vi hade longerlinan med oss och passade på att öva lite long-rein på Enköpingsspåret. I fredags var vi nämligen på kurs hos Annika Gustavsson och gjorde ett trevande försök att komma in i long-reinandet. Det är på tiden att vi börjar ägna oss åt krumelurträning, det är ju faktiskt riktigt spännande. Svårt, och lite jobbigt tycker Firouzeh, men vi båda får gladkänslor när vi lyckas!

<3

Skithumör

Äntligen är det den där helgen som alla har väntat på. Och som jag har längtat efter. Och jag vill bara dra nåt gammalt över mig och försvinna. Till råga på allt har vi sån hiiimla tur med vädret också. Piss.

Lermonster!

Men världens finaste sådant i alla fall <3

Pysseldag

Det blev ingen förmiddagsridtur och inte heller någon praktik idag så dagen har hittills ägnats åt inomhus-pyssel. Men nu har solen kikat fram så det börjar dra ihop sig till en skogstur trots allt. Kände bara för att slänga upp en liten bild på hur mysig min stökiga vagn är när jag har tvättat först. ^^

Regn.

Regn regn och regn. Jag börjar inte praktiken förrän kl 12 idag och hade tänkt att rida på förmiddagen, men det regnar så fasligt mycket att jag nog ändrat mig. Sitter ihopkrupen i husvagnen, inrullad i en filt och äter extra lång frukost efter att ha fixat stallet. Utanför står Firouzeh och Mambina och trycker vid grinden. Jag önskar lite grann att man hade kunnat rulla in husvagnen i hagen.

Söndagsaktiviteter.

Jag har ju alldeles glömt att uppdatera min stackars blogg, skärpning!
I söndags var jag i alla fall och tittade på Sås och Zandan som tävlade i Enköping. De nollade alla klasserna och knep 5e platsen i L:Cn. Duktiga! Zandan är så lugn och världsvan och verkade tycka att det var jättekul att komma ut på tävlingsbanan igen. Öronen framåt hela tiden. :) Här kommer lite bildbevis. ^^

dagens ridtur

Jag tycker väldigt mycket om att vara ute på upptäcksfärd och leta nya ridvägar, en egentligen ganska rolig och praktisk hobby, men alltför ofta går det lite för långt. Det är inte bara en gång jag och Firouzeh har vadat igenom stora diken, rispat oss halvt trasiga på taggiga snår, genat över flera obevakade järnvägsspår i bredd eller följt vägrenen längs större 90vägar. Idag var en sådan gång.
Det som gör att man inte lägger av med att rida över oröjda kalhyggen eller följa gamla risiga skogsstigar var helst de dyker upp är att trots att man medan man är ute hinner tröttna och tänka "jag vill bara hem nu!" alltid brukar hitta någonting fint på vägen, som efteråt är det enda man minns. Idag var det en björkskog med underbart ljus i och gulnade löv som sakta dalade ner mot marken.

Firouzeh i björkskogen

Lördagmorgon i husvagnen

Jag skämmer bort mig själv med mannagrynsgröt och njuter av att ha startat värmen igen. Av någon anledning hade den stängts av under natten så det vara bara 11 grader i vagnen när jag vaknade. Jag är inte riktigt bästa vän med allt det där tekniska, bla kan man inte ha värmen och lamporna på samtidigt så jag kör med stearinljus på kvällarna istället. Det är ju riktigt mysigt. Mycket mysigare än att frustrerat mecka med alla knappar och spakar som finns här. Det har jag ju dessutom redan gjort.
Hästarna har gått upp till vägen så att man inte ser dem härifrån. Jag hoppas de snart kommer ner igen, för jag hade planerat med en ridtur efter frukost.

En av de bästa grejerna med husvagn måste vara att de kallas "caravan" på engelska, det låter så mysigt!

Mys i eftermiddagssolen